Fyra framtidsscenarier för klimatfrågorna

Ny FN-rapport tjugo år efter Brundtlandrapporten

I dag lanserar FN:s miljöprogram UNEP rapporten GEO-4, som är en översyn över världens miljö. I rapporten, som är ett led i UNEP:s uppdrag att bevaka miljöfrågorna, konstateras att världen har förändrats radikalt sedan Brundtlandrapporten 1987.

Det var Brundtlandrapporten som enade världens miljörörelser genom att mynta begreppet ”hållbar utveckling” som omfattar social och ekonomisk utveckling och miljöhänsyn. Mycket har sagts men alltför litet har gjorts för att omsätta hållbar utveckling i praktiken under de gångna 20 åren, enligt den nya FN-rapporten. En viktig slutsats är att satsningar på miljömässig och social hållbarhet inte hämmar ekonomisk utveckling.

UNEP presenterar fyra framtidsscenarier som sträcker sig till 2050. Scenarierna bygger på olika politiska inriktningar och samhällspolitiska val. De har fått namn efter olika prioriteringar och vilka intressen som världens regeringar sätter först. Scenarierna visar tydligt att den långsiktiga utvecklingen kommer att avgöras av beslut som individer och samhällen tar i dag. Så här ser de fyra scenarierna i FN-rapporten ut:

Marknaden först: Den privata sektorn eftersträvar med regeringens aktiva stöd maximal ekonomisk tillväxt för att förbättra miljön och öka människors välfärd. Brundtlandrapporten, Agenda 21 och andra överenskommelser om hållbar utveckling väger inte tungt. Fokus ligger mer på hållbara marknader än på ett bredare perspektiv där människa och miljö sätts i centrum. Tekniska lösningar på miljöproblem lyfts fram, medan intresset för politiska lösningar och erfarenheter av goda exempel är mindre.

Politiken först: Regeringen driver, med stöd från den privata sektorn och det civila samhället, en politik för att förbättra miljön och öka människors välfärd samtidigt som den lyfter fram betydelsen av ekonomisk utveckling. I det här scenariot vidtas vissa åtgärder för att främja hållbar utveckling, men spänningarna mellan miljöpolitiken och den ekonomiska politiken leder till att större hänsyn tas till sociala och ekonomiska aspekter än miljöaspekter. Det finns ändå respekt för Brundtlandkommissionen och överenskommelserna vid de stora FN-konferenserna.

Säkerheten först: Regeringen och den privata sektorn tävlar här om att förbättra, eller åtminstone behålla, välfärden för framför allt de rika och mäktiga i samhället. Det här scenariot skulle lika gärna kunna kallas mig först eftersom det har fokus på en minoritet: rik, nationell, regional. Det förordar hållbar utveckling endast som en möjlighet att maximera tillgång till och användning av miljön för dem som har makt. I det här scenariot ses ofta FN med misstänksamhet, framför allt av vissa rika och mäktiga delar av samhället.

Hållbarheten först: Regeringen, det civila samhället och den privata sektorn samarbetar för att förbättra miljön och öka människors välfärd med stark betoning på rättvisa. Miljö, sociala frågor och ekonomi väger lika tungt. Den förda politiken har legitimitet, är transparent och politiker kan ställas till svars. På samma sätt som i politiken först finns det en tilltro till Brundtlandkommissionen och beslut vid FN-möten. Det finns en vilja att utveckla väl fungerande partnerskap mellan den offentliga och den privata sektorn. Det finns en medvetenhet om att politiska processer tar tid och att deras betydelse troligen är mer långsiktiga än kortsiktiga.
De fyra scenarierna innehåller element av varandra. De är inte påståenden och ska heller inte ses som de mest troliga av alla de vägar som står till buds. Trots det ger scenarierna värdefulla inblickar i risker och möjligheter för politiker och andra beslutsfattare. Några av de slutsatser som dras i rapporten är särskilt angelägna.

Sambanden mellan olika miljöfrågor måste ständigt påtalas. Det gäller exempelvis föroreningar av luft och vatten, markförstöring, klimatförändringen och förlusten av den biologiska mångfalden. Sambandet mellan miljö och utveckling, exempelvis fattigdom och hunger, uppfyllandet av FN:s millenniemål och frågor som rör människors välfärd respektive utsatthet måste klargöras.

Den globala miljöförstörelsen minskar eller till och med upphör vid mitten av 2000-talet. I alla de fyra scenarierna minskar under perioden ökningen av åkermark och avskogningen. Den ökande vattenförbrukningen avtar i alla scenarier utom i säkerheten först. En del scenarier visar också att utrotningen av växt- och djurarter och utsläppen av växthusgaser minskar något samt att temperaturökningen avtar.

Trots de positiva trenderna uppvisar scenarierna stora skillnader i miljöförändringens hastighet, när förändringen upphör och på vilken nivå. Olika hastigheter i miljöförändringarna leder till väldigt olika slutnivåer i scenarierna. I marknaden först försvinner 13 procent av alla arter mellan år 2000 och 2050 jämfört med 8 procent i hållbarheten först. Koncentrationen av koldioxid i atmosfären är 560 ppm i marknaden först jämfört med omkring 475 ppm i hållbarheten först.

Investering i miljömässig och social hållbarhet hämmar inte ekonomisk utveckling. Scenarier som framhåller ökade investeringar i hälsa, utbildning och teknik som gagnar miljön ger lika stor och mer jämlikt fördelad ekonomisk tillväxt per capita i de flesta regioner än scenarier som inte lyfter fram sådana investeringar.

Att enbart förlita sig på marknaden leder troligen inte till att de viktigaste målen för miljön och människans välfärd uppnås. Extrem marknadsfokusering leder till markant ökad påverkan på miljön och bara långsamma framsteg mot de sociala målen. Satsningar på hälsa, utbildning och miljö, tillsammans med ökat utvecklingssamarbete och nytänkande om utlåning leder tvärtom till snabbare framsteg i flertalet regioner utan att den ekonomiska utvecklingen offras.

Om en dryg månad startar FN:s stora klimatkonferens på Bali, då världens länder ska ta ut kompassriktningen för det fortsatta miljöarbetet. De nordiska länderna framhåller gärna att de vill vara ledande på området hållbar utveckling. Den nya UNEP-rapporten ger regeringarna nya verktyg, såväl på hemmaplan som i det internationella samarbetet, och ger stöd för en aktiv miljöpolitik. Nu återstår att se vilket eller vilka scenarier man väljer att arbeta utifrån.

Aleksander Gabelic, ordförande i Svenska FN-förbundet
Peter Prokosch, direktför för UNEP/GRID-Arendal

Läs rapporten och all information på UNEP:s hemsida

Svenska FN-förbundet behöver dig!

Svenska FN-förbundet verkar för att mänskliga rättigheter respekteras, krig förebyggs och millenniemålen förverkligas. Vi följer FN:s arbete och sprider kunskapen vidare till lokala FN-föreningar, skolor och den svenska allmänheten.

FN:s officiella webbplats hittar du på www.un.org.

Ge en gåva

Alla bidrag behövs!

Stöd Svenska FN-förbundets arbete genom att skänka pengar till våra kampanjer.

Du kan också sätta in pengar på PG 90 00 79-5 eller BG 900-0795. Ange Röj-en-mina, Skolmat blir kunskap eller något annat av våra aktuella projekt