ICBL

Den internationella kampanjen för ett förbud av landminor (ICBL) är en allians som består av lokala, nationella och internationella organisationer och som lanserades 1992 för att lösa den globala minkrisen.

ICBL har över 1 400 medlemsorganisationer i över 90 länder. Kampanjen har varit en av de viktigaste krafterna bakom 'Fördraget om förbud av personminor', som undertecknades i Ottawa, Kanada i december 1997. Fördraget, som förbjuder användning, lagring, produktion och försäljning av personminor och strävar efter deras förstörelse, började gälla den första mars 1999, snabbare än någon tidigare internationell konvention.

Redan i augusti samma år hade 135 länder undertecknat fördraget och 84 länder hade även ratificerat det. ICBL fortsätter att förmå regeringar att skriva under och ratificera fördraget och övervakar också dess genomförande. Kampanjen mobiliserar samhällen och regeringar för att stödja en global humanitär minröjning, upplysningsprogram om minor och ge hjälp till minoffer samt rehabiliteringsprojekt.

Det unika med vad ICBL åstadkommit är det otroliga mobiliserandet av människor till en gräsrotsrörelse riktad mot en av de största humanitära kriserna under 1900- talet. Denna rörelse skapade, tillsammans med regeringar, internationella organisationer och icke- statliga organisationer en snabb och grundläggande förändring av internationell rätt och förändrade internationella samfundets gensvar på minkrisen. Kampanjen lyckades att samla en koalition av samarbetspartners aldrig tidigare skådad, som tog sig an en mängd olika frågor; mänskliga rättigheter, humanitärt bistånd, barn, kvinnor, fred, handikapp, veteraner, medicinsk hjälp, utveckling, vapenkontroll, religion och miljö. 1997 fick ICBL och dess dåvarande samordnare Jody Williams Nobels fredspris för sina ansträngningar.

Kampanjens lanserande

1991 reste Robert O. Muller, president för och grundare av 'Amerikanska stiftelsen för Vietnamveteraner' och veteran från marinen, som förlorat båda sina ben i Vietnamkriget, till Kambodja för att hjälpa kambodjanska krigsveteraner. Det blev då uppenbart för honom att de flesta av krigsoffren som skadats av personminor var civila, inte militärer. Robert Muller blev så berörd av sina upplevelser att han började undersöka möjligheterna att förbjuda landminor. I november 1991 sammanförde han en grupp av pacifister för att diskutera sin visionära idé att bilda en internationell kampanj för ett förbud av landminor.

Kampanjen fick snabbt både en stark drivkraft och ett starkt stöd. I oktober 1992 lanserade sex icke- statliga organisationer officiellt ICBL; Internationellt Handikappade (Frankrike), Human Rights Watch (USA), Medico International (Tyskland), Mines Advisory Group (Storbritannien), Physicians for Human Rights (USA) och Vietnam Veterans of America Foundation (USA).

Mobilisera stöd

Snart efter det att ICBL hade lanserats, var det många icke- statliga organisationer som bildade nationella kampanjer för att stödja ett globalt förbud av landminor. De nationella kampanjerna drevs i Australien, Belgien, Kambodja, Kanada, Tyskland, Irland, Italien, Kenya, Nya Zeeland, Sydafrika, Sverige, Storbritannien och USA. ICBL arrangerade flera internationella möten och sessioner för strategi, för att värva medlemmar och samordna de nationella kampanjerna. I maj 1993 organiserades den Internationella konferensen om landminor i London som följdes av en annan konferens i Genève 1994.

I februari 1993 uppmanade ICBL det franska utrikesministeriet att skicka ett brev till FN:s Generalsekreterare och kräva en omarbetning av 'Protokollet om landminor' till 'Konvention om specifika konventionella vapen' från 1980. FN:s Generalförsamling antog två resolutioner. Den ena uppmanade till en omarbetning av protokollet och den andra uppmanade till ett tillfälligt uppehåll av export av personminor.

1995 hade kampanjen fått stöd av Internationella Röda Korskommittén, som aldrig tidigare öppet hade stött ett politiskt mål eller en organisation. Flera regeringar godkände också nationella lagar som begränsade eller förbjöd användning, produktion och export av landminor. FN:s Generalförsamling godkände vidare resolutioner som bjöd in medlemsstater att underteckna fördraget och uppmanade till stöd av minröjning, upplysningskampanjer och hjälpprojekt till minoffer.

Ottawa-processen

1996 års omarbetning av 'Protokollet om landminor' blev en mycket svagare omarbetning av lagen än vad många hade hoppats på. Som ett svar på detta satte den kanadensiska regeringen, tillsammans med ICBL, igång en ny global kamp för ett förbud av landminor, känd som Ottawa-processen. Den kanadensiska utrikesministern Lloyd Axworthy bildade en internationell kommitté och uppmanade till en konferens om landminor i Ottawa i oktober 1996. Under samma tid utarbetade 130 icke- statliga organisationer, under ICBL:s ledarskap, en arbetsplan för att utforma ett fördrag om landminor fram till år 2000.

Ottawa-processen kom att skapa ett stort medvetande om minor och generera stöd för ett förbud av minor. ICBL arbetade aktivt för att förmå många regeringar att sätta sig vid förhandlingsbordet. I USA uppmanade ICBL och den amerikanska Kampanjen för ett förbjud av landminor militära ledare att underteckna ett brev till presidenten där de ifrågasatte landminornas militära värde och uppmanade Washington att stödja ett förbud av minor. President Clinton hade 1994, under en session i FN:s Generalförsamling, påkallat en möjlig förstörelse av landminor. Därmed gick USA med i Ottawa-processen, men gick ur när andra länders delegater motsatte sig USA:s försök att i sista minuten erhålla undantag från fördraget. USA:s regering har sedan dess lovat att underteckna fördraget, när lämpliga alternativ till personminor och stridsvagnsminor har utvecklats.

I december 1997 kulminerade ICBL:s sjuåriga kampanj när 122 länder undertecknade 'Fördraget om förbud av personminor', som förbjuder användning, lagring, produktion och försäljning av personminor och strävar efter att de ska förstöras. Fördraget kräver att alla deltagande länder förstör sina lager av personminor inom fyra år efter att de ratificerat fördraget. Fördraget började gälla den första mars 1999. Den dagen organiserade ICBL en världsomspännande ceremoni med klockringning för att fira fördragets införande och för att hedra dåtida och framtida minoffer.

Efter fördragets införande

Fördragets införande innebar att ett stort mål för ICBL infriats, men arbetet är inte slutfört än. ICBL arbetar nu för att försäkra sig om att fördragets ord blir verklighet. Kampanjen fortsätter också att påtrycka regeringar att underteckna och ratificera fördraget. I denna strävan fokuserar ICBL sina resurser på Mellanöstern, Nordafrika, OSS, Kina och USA.

ICBL har utvecklat en omfattande implementeringsguide som ger stater riktlinjer för hur de ska föra in fördragets bestämmelser och krav i den nationella lagstiftningen och i minröjningsprojekt. Dessutom övervakas fördragets genomförande av flera nationella kampanjer för ett förbud av landminor, individuella forskare, och ICBL:s arbetsgrupper runt om i världen. Resultaten av deras forskning publiceras årligen i 'Landmine Monitor'.

ICBL har bildat flera olika arbetsgrupper för att uppnå målet om ett förbud av minor och för att få ökade resurser till att hjälpa minoffer och till minröjningsprojekt. Arbetsgrupperna arbetar med fördraget, hjälp till överlevande, minröjning, icke-statliga aktörer och moraliskt och juridiskt ansvar. ICBL sammankallar ibland också till regionala konferenser för att bibehålla kampanjens inre drivkraft. Faktum är att flera länder har lanserat kampanjer för ett förbud av minor sedan januari 1998.

ICBL har haft en uppseendeväckande påverkan under en väldigt kort period. Innan rörelsen lanserades 1992 var det få som kände till minornas grymhet. Idag arbetar regeringar, internationella och icke-statliga organisationer och samhällen gemensamt för att röja minfält, öka medvetenheten om minor och att hjälpa minoffer.

Fördraget började också gälla snabbare än något internationellt fördrag i historien. Många länder som ännu inte har undertecknat fördraget har antingen lovat att göra det eller har agerat för att åtgärda problemen med landminor. Ryssland har t.ex. förstört sina lager och har upphört med sin produktion av sprängminor. Dessutom har både Kina och USA upphört att exportera minor. USA har vidare förstört sitt lager av 3,3 miljoner icke- självförstörande personminor, förutom de som anses behövas för att försvara Sydkorea och i utbildningssyfte. Bevis talar också för att den globala handeln med landminor har upphört.

ICBL: Internationella Kampanjen för ett förbud av landminor
Högkvarter: Oslo, Norge
Samordnare: Liz Bernstein och Susan Walker
ICBL: s internationella företrädare: Jody Williams och Tun Channareth

Ansvarig för sidan: FN-förbundets webbredaktör

Uppdaterad 10 augusti 2009 Publicerad 2 juli 2008

Kontakta FN-förbundets webbredaktör

Läs mer:

Besök ICBL:s hemsida

Kalender

  • C-kurs i New York

    9 jun - 14 jun

    OBS: KURSEN ÄR FULLBOKAD!!!

    Vill du besöka olika FN-organ, diskutera med FN-tjänstemän och träffa organisationer som dagligen lobbar inom FN-systemet? Följ med på vår spännande C-kurs med fred, nedrustning och säkerhet som tema. Hur arbetar man t.ex med fredsfrämjande insatser, genusfrågor i fredsprocesser och arbetet mot klusterbomber, minor och internationell vapenhandel? Missa inte chansen att på plats lära dig mer om FN i praktiken!

Se hela kalendariet

Nyheter från FN-förbundet

  • Nytt ämne på schemat i Al Markaziya Skolan i Libyen

    7 feb

    När Ibrahim Zouka, chef för Al Markaziya Skolan i Misrata i Libyen, under kriget hörde att överste Gaddafis styrkor var på väg till staden, körde han till skolan och fyllde sin bil med alla ekonomiska och administrativa papper han kunde hitta. När skolan sedan kom att användas som bas av Gaddafis arme förvarade han alla papper hemma och bad till gud att skolan inte skulle förstöras i striderna.

  • Minröjning i Tamaing

    23 jan

    Under våren 2012 kommer FN-förbundet fortsätta arbetet i Kambodja med att röja nästan 50 000 m2 mark kring byn Tamaing från minor. Människorna i byn kommer då äntligen att kunna röra sig kring byn och på risfälten utan risken att trampa på en mina. Den nyröjda marken kommer att användas till jordbruk av områdets fattigaste familjer. Det röjningsarbete FN-förbundet genomför i Tamaing är möjligt genom bidrag från privata givare, FN-föreningar och företag.

Läs fler nyheter