Stöd för mindrabbade

Förutom den omedelbara hjälp som en mindrabbad behöver, är det lika viktigt med den långsiktiga hjälpen för att framgångsrikt integrera den drabbade i samhället.

Hjälp till överlevande innefattar allt från att tillhandahålla proteser och ortopedisk utrustning, till att erbjuda fysisk rehabilitering och terapi. Assistans till offer innebär också att hjälpa till med den sociala och ekonomiska återintegreringen både i familjen och i samhället. Sådan integration kan vara en svår uppgift, då drabbade måste stå emot lokala fördomar och få utbildning i nya färdigheter som kan vara inkomstbringande.

Fattiga och barn drabbas mest

I mindrabbade länder är det de fattigaste människorna som är mest hotade av minor. Deras vardagliga arbete försätter dem i riskzonen att bli skadade. När bönder samlar ved och mat, vallar sin boskap eller odlar sina åkermarker, passerar de ofta minerat land. Fåraherdar går igenom minerade områden med sina hjordar för att söka efter nya betesmarker i avlägsna områden. Barn är i stor fara när de utför dessa uppgifter eller när de leker och lämnar säkra områden för att upptäcka nya platser. I utvecklingsländerna lever det uppskattningsvis 300 000 amputerade personer som överlevt minolyckor, vilket visar vilken enorm effekt minor har i dessa regioner av världen. I Kambodja är t.ex. en av 236 personer amputerad.

Svårt att få hjälp

Vissa av de hårt drabbade länderna har varken resurser eller utrustning för att ta hand om minoffer, vilket gör att de blir beroende av internationellt bistånd. I flera länder är grundläggande hjälp inte tillgänglig och sjukhusen har brist både på läkemedel och på medicinsk utrustning. Detta är ett resultat av svaga ekonomier, dålig infrastruktur och den vanligt förekommande uppfattningen att långsiktiga stödprogram till överlevande inte är nödvändiga. Det är nödvändigt att etablera hjälpcentra i de mest isolerade regionerna i landet, där hjälpen behövs mest. Obrukbar infrastruktur, som minerade vägar och broar, gör det svårt för överlevande att ta sig till ett rehabiliteringscenter. Många drabbade har också svårt att lämna familj och boskap för att genomgå fysisk rehabilitering och prova ut proteser under flera veckor. Nationella, internationella och icke-statliga organisationer har en viktig roll i att åtgärda detta problem.

Medicinsk hjälp

Mindrabbade behöver omedelbart hjälp i form av läkemedel och blodtransfusioner. Dessutom krävs ofta utdragna sjukhusvistelser för att genomföra flera operationer. Olyckligtvis är det få offer som har råd att resa till sjukhus och de som kan måste företa sig en resa, ofta genom minerat område. De som kommer fram till sin destination får för det mesta inte den vård som de behöver antingen p.g.a. att det inte finns antibiotika, blodreserver, film till röntgen och bedövning, eller då personalen inte har utbildning. Minoffer får ofta extremt allvarliga och komplicerade skador av tryckvågen från explosionen.

En mina som detonerar sprider bakterier, tyg, metall och plastdelar in i den mänskliga vävnaden och benen. Dessa externa objekt kan ge allvarliga sekundära infektioner. Styrkan i explosionen kan också förstöra blodkärl i kroppsdelar som inte direkt berörs av tryckvågen, men som resulterar i att man måste amputera ovanför det faktiska såret. Komplikationer uppstår ofta om all död vävnad och splitter inte tas bort, vilket ökar risken för återkommande infektioner och behovet av flera operationer.

Psykisk hjälp

Människor som överlevt en minolycka upplever en enorm psykologisk börda. De kämpar inte bara med sina nya fysiska handikapp, utan också för att återfå sin plats i samhället. Överlevande blir ofta övergivna av familj och vänner som antingen är oförmögna eller ovilliga att ge dem den vård och det stöd som krävs för en framgångsrik rehabilitering och återintegrering.

Svåra psykologiska trauman leder ofta till att mindrabbade tar till droger och alkohol. För att ge minoffer det psykologiska stöd som behövs måste behandlingen och terapin anpassas till de specifika sociala och kulturella omständigheterna. Det finns dock inga givna riktlinjer för hur man behandlar psykologiska och emotionella skador i olika kulturer. En effektiv terapi måste ingå i ett större och mer omfattande behandlingsprogram som inkluderar professionell medicinsk behandling, utformning av protes, fysisk terapi och integrationsprogram. De programmen kan hjälpa överlevande med sina handikapp och få dem att inse att de fortfarande är värdefulla individer i samhället. En sådan insikt är ett viktigt steg i mindrabbades rehabilitering.

Rehabilitering

Efter en framgångsrik amputation, vilket är den mest kritiska delen i återhämtningen, behöver personen hjälp under lång tid. Mindrabbade behöver regelmässigt prova ut proteser, upp till var sjätte månad för barn och vart tredje till femte år för vuxna. De behöver även fysisk terapi för att lära sig att använda proteserna. Deras förmåga att gå igen, att arbeta och leva ett relativt sett normalt och produktivt liv är beroende av möjligheten till att få denna service.

Olyckligtvis är tillgången på inrättningar för rehabilitering ovanliga i utvecklingsländer. När de finns tillgängliga är de som regel mer fokuserade på att tillhandahålla proteser än att ge den fysiska terapi som behövs för att hjälpa personen att anpassa sig till sitt handikapp. Det är inte heller många länder som kan möta efterfrågan på proteser och de som finns att tillgå ges i första hand till soldater, i andra hand till civila.

Även om proteser finns tillgängliga är det många människor som inte har råd att betala för dem eller för behandling. Internationella Röda Korskommittén och Handicap International har försökt att åtgärda detta problem genom att starta program för att lokalt producera proteser i olika länder. De arbetar med enkla och lokalt tillgängliga material, som läder och trä, även fast dessa inte är de mest varaktiga materialen att konstruera proteser av. Programmen ger arbetstillfällen till lokala arbetare, speciellt till minoffer som då utbildas i nödvändiga färdigheter, vilket ger dem en viktig och produktiv roll i samhället.

Återintegrering i samhället

Mindrabbade måste anpassa sig till en helt ny livsstil efter att de återhämtat sig från sina skador. För att kunna återintegreras i samhället måste de lära sig att använda sin protes, om de varit så lyckligt lottade att de fått en. Eftersom ett minoffer för det mesta inte kan återvända till sitt tidigare arbete måste hon lära sig nya färdigheter för att kunna försörja sig. Många mindrabbade utbildas i tillverkning av proteser och till fysiska terapeuter som hjälper andra minoffer. På lång sikt måste mindrabbades rättigheter skyddas. Hjälpgrupper uppmuntrar regeringar runt om i världen att anta nationella lagar om handikappade och tillgodose deras rättigheter. Handikappade uppfattas i många länder som icke-produktiva medborgare med färre rättigheter än andra.

Ansvarig för sidan: FN-förbundets webbredaktör

Uppdaterad 25 september 2008 Publicerad 19 juni 2008

Kontakta FN-förbundets webbredaktör

Kalender

  • C-kurs i New York

    9 jun - 14 jun

    OBS: KURSEN ÄR FULLBOKAD!!!

    Vill du besöka olika FN-organ, diskutera med FN-tjänstemän och träffa organisationer som dagligen lobbar inom FN-systemet? Följ med på vår spännande C-kurs med fred, nedrustning och säkerhet som tema. Hur arbetar man t.ex med fredsfrämjande insatser, genusfrågor i fredsprocesser och arbetet mot klusterbomber, minor och internationell vapenhandel? Missa inte chansen att på plats lära dig mer om FN i praktiken!

Se hela kalendariet

Nyheter från FN-förbundet

  • Nytt ämne på schemat i Al Markaziya Skolan i Libyen

    7 feb

    När Ibrahim Zouka, chef för Al Markaziya Skolan i Misrata i Libyen, under kriget hörde att överste Gaddafis styrkor var på väg till staden, körde han till skolan och fyllde sin bil med alla ekonomiska och administrativa papper han kunde hitta. När skolan sedan kom att användas som bas av Gaddafis arme förvarade han alla papper hemma och bad till gud att skolan inte skulle förstöras i striderna.

  • Minröjning i Tamaing

    23 jan

    Under våren 2012 kommer FN-förbundet fortsätta arbetet i Kambodja med att röja nästan 50 000 m2 mark kring byn Tamaing från minor. Människorna i byn kommer då äntligen att kunna röra sig kring byn och på risfälten utan risken att trampa på en mina. Den nyröjda marken kommer att användas till jordbruk av områdets fattigaste familjer. Det röjningsarbete FN-förbundet genomför i Tamaing är möjligt genom bidrag från privata givare, FN-föreningar och företag.

Läs fler nyheter